...firade vi vår midsommar.

Allt sedan barnen föddes, har vi tillbringat midsommarhelgen hemma hos min syster med familj. Mamma & pappa är också alltid med. Det blir ett sorts knytkalas, där var och en tar med något till midsommarbordet.

Mamma kom med olika sorters rosor samt fläderblommor från trädgården.

De skulle hon använda som dekoration till av en av hennes midsommartårtor:

Vackert och fantastiskt gott!

Mamma hade till och med dekorerat vinflaskan hon hade med sig:

Mamma hade även med sig tre helt fantastiska vallmor.

Kolla in färgen (och formen!!):

Syrran hade plockat en klassisk midsommarbukett under morgonpromenaden med hunden:

Även hon har rosor i sin trädgård. En kvist fick pryda rökbordet i hörnan av köket:

Midsommarvädret var väl inte det bästa, men vi satt i ett partytält ute på altanen med levande ljus, värmefläktar och plädar. Ett tag under kvällen regnade det så hårt mot tälttaket att man inte kunde höra vad någon sa - man såg liksom bara munrörelser, men kunde inte urskilja några ord. Lite fnissigt. Vi satt ute till långt efter midnatt och myste. Lyssnade på musik, pratade, åt och drack...

Jag ser redan fram emot nästa midsommar!!

...önskar jag er alla.

Nu packar vi in gräddbullen, sill och sovsäckar i bilen och far till syrran!

Ur fokus.

Det är nog det det handlat om när det gäller min bloggtorka.

Jag har liksom kommit ur spår; glömt vad det var som ursprungligen fick mig att vilja börja blogga.

Mitt titthål i syrenbusken ut mot byvägen på bilden ovan får symbolisera vad min blogg egentligen skapades för - att vara ett titthål in i min vardag.

Vanlig vardag alltså. MIN vardag. Sett ur mitt perspektiv, med mina ögon, mina övriga sinnen och tankar. Silat genom MITT filter.

Och då kan det ju bli lite vad som helst. Mattbankare, undulater, surdeg, misslyckat pyssel, tonåringar...det utgör ju faktiskt min vardag.

Mitt eget bloggande började ju egentligen med att jag surfat runt på ANDRAS bloggar en tid. Jag märkte att jag drogs till de bloggar som berättade om sina liv och sina tankar med hjälp av ord och bilder.

Just bilder är jag svag för. Jag vill SE hur det ser ut hos andra. Bilder ger en extra dimension - de berättar liiite till. Jag förstår bättre med bilder OCH text - känner lättare in stämningar och får liksom en helare bild av människan bakom. Läste min egen presentation här i bloggen igår. Den gäller fortfarande. I ALLRA högsta grad.

Jag ser gärna det lilla i det stora.

...och det får prisman som jag hängt mitt i mitt titthål symbolisera.

Den hänger där för alla som har förmågan att se just det lilla. De som ger sig tiden och har förmågan att se livets detaljer. Den som uppmärksammar min prisma tror jag lever ett lite rikare liv än många andra...

Vardag sa jag.

Ok - här kommer en dos av min vardag de senaste veckorna. Har ofta med mig kameran. Tror det är en bieffekt av bloggandet. Man har jobbat upp ett slags behov av att dokumentera det man är med om i bilder...

På allmän begäran:

En styck nyinköpt mattbankare.

En ytterst effektiv sådan, må jag säga! Men att banka en hel (jävla) hörnsoffa är jobbigt. Därför delegerade jag ut bankandet på föga exalterade familjemedlemmar. "Varsågod - ta ut 3 - 4 soffkuddar på däcket och slå utav bara helvete. Låtsas att du är förbannad - eller ännu bättre -  VAR förbannad. Låt alla inneboende aggressioner komma ut genom mattbankarens förlängda arm..."

Gissa om det bankades.

Vi hade en ovanligt lugn och trevlig hemmakväll efter bankandet.

Familjeterapi made easy. Rekommenderas!

Resultatet:

Luftigt och fräscht. Så fräscht det nu kan bli hemma hos oss, d v s...

(Hade jag gått närmre med kameran hade det inte känts så fräscht längre, nämligen...ser ju riktigt hyfsat ut på AVSTÅND, eller hur??)

Annars har det varit skolavslutning:

"Examensbukett".

Mamma och pappa har återigen varit med i årets Trädgårdsrunda i nordvästra Skåne:

Jag fick se pappas tittskåp så som det var tänkt att användas...

...och deras trädgård vann mångas beundran. Det kan jag förstå.

I deras trädgård fanns också keramik från en av deras grannar.

En del var till salu:

Bl a denna svarta fågel i stengods. Kunde jag ju inte motstå.

Den pryder numera en av mina rabatter.

Jag har hunnit med en och annan loppis, som vanligt:

Denna teburk kom hem tillsammans med mig efter ett av loppisbesöken.

Den är diskad och fylld med favoritteet för tillfället; Citron- och yoghurtte. Smakar och doftar cheesecake, faktiskt!! Mmmmm...

Pysslat har man ju också. Ett litet experiment, kanske man kalla det.

Är nämligen inte så säker på att det är en så hållbar idé - men en cool idé!!

Tycker JAG då, alltså...

Varför måste alla husnummer bestå av skitdyra siffror av metall?

Jag återanvände en gammal tavelram jag hittade i källaren, och printade ut vårt postlådenummer (bor ju ute på vischan...) på skrivaren. Valde ett snyggt typsnitt och ett coolt papper som jag sedan  laminerade. Nu hänger tavlan på ena husväggen ut mot byvägen. Hoppas den håller...

Nej, hörnini - nu ska jag göra nåt vettigt.

Tror jag ska sätta mig med en kopp te ute på däcket och studera när gräset växer...

Förresten - TACK för alla snälla kommentarer efter mitt bloggtorke-inlägg!!

De värmde verkligen!!

Det är KUUUL att blogga!!

PS. Michaela - fågelbadet på bilden till bloggtorke-inlägget är köpt för 59 riksdaler hos en av mina hovleverantörer; Rusta!! DS.

Just som rubriken antyder, är det alltså väldigt torrt här.

I min blogg, alltså. Samt i min skalle.

Därav ovan valda bild från vår trädgård - måste ju balansera med nåt vått, liksom... (Ååh, vad rolig man är. Not. Patetisk, kanske...)

Är sååå trött på mig själv och min blogg just nu. Känns inte som om jag har något mer att tillföra, liksom. Man kan ju bara klicka på "För ett år sedan" här i högermarginalen för att se att inte så mycket har förändrats...

(Och var f-n tog nu den där länken vägen? Den har ju alltid funnits där innan!! Skit samma. Tänk er bara en massa likartade inlägg....suck.)

Ett evigt tjatande om recept & trädgård och konstigt pyssel (som ofta lämnas oavslutat...)

Om man inte bortser från stora omvälvande nyheter som undulatinköp samt surdegsbakande. Oh - vad intressant! Jag tror jag sprängs. Långsamt.

Usch & blä.

Insåg min katastrofala tråkighet när jag tänkte göra ett inlägg om min nyinköpta mattbankare och sedan stolt visa upp vår nybankade soffa.

HUR intressant är det på en skala?

Hur många människor tar fram kameran för att fotografera sin mattbankare?

Eller hur många tar sedan ytterligare steget vidare och tankar över bilden i sin dator, laddar upp den på en blogg för att sedan tillbringa 20 minuter framför datorn för att skriva om denna förbannade mattbankare?

Låter ju inte klokt, egentligen.

Vad håller jag på med?

Nej, nu ska jag göra nåt vettigt.

Som att bädda och köra en tvätt. (Det var väl intressant att få veta?)

Vilken kul typ man är.

*kräk*