Jag kan inte minnas att jag NÅGON gång satt mig ner och tänkt

"Usch, vad tråkigt - jag har ju inget att göra..."

Jag har nämligen massor att göra.

Hela tiden.

Känns som om jag fixar & donar även när jag sover, faktiskt!

Vaknar ibland med de mest fantastiska (?) idéer, som jag fått medan jag sovit.

Därför blir min vardag alltid alldeles proppfull med en massa göromål i en salig röra.

Jag håller liksom på i alla hörn av huset.

Med olika grejor.

Blir avbruten mitt i, kommer av mig, börjar på nåt annat...

Lagar mat och tvättar inemellan.

Infallen under en vanlig dag tenderar att bli rätt många.

Det blir rätt rörigt i huvudet när man lever så.

Och rörigt i huset.

Men ibland blir det fint.

Som när man sytt nya kuddar till soffan, t ex:

Här är alla samlade.

Har en femte på gång.

I huvudet, alltså...

Alla kuddar fick en annan mönstrad baksida, så att man kan välja hur man vill arrangera dem från gång till gång.

Fy vad bra eller nåt.

Notera "kammen" som jag sydde på min hönskudde!

(Men den envisas med att falla ner hela tiden, trots att jag stärkt den...)

Några av kuddarna ska få tofsar i hörnen. Sen.

Jag syr lite annat också, just nu.

Nämligen paljettglittriga toppar till Herodes hovdamer i  vår körs uppsättning av "Jesus Christ Superstar" i påsk.

Tyget är lite tålamodsprövande, dock. Men jag är snart klar...

Ena dagen utfodrar jag vildfåglarna i fullt solsken med grönt gräs under fötterna,

nästa dag vaknar jag till detta:

Men enligt  väderleksrapporten igår, skulle vi tydligen snart få tvåsiffrig värme, och det ser JAG fram emot!

Norrskenet som vi har chans att få se natten mellan fredag och lördag,

har jag dock inte så stora förhoppningar om.

Just nu regerar nämligen molnen på himlen utanför mitt fönster.

Inte en solstrimma någonstans.

Blä.

Men jag har plockat vintergäck!

Samt lämnat böcker på bibblan...

Skrivit listor...

Mycke´fåglar blir det...

Mat har lagats...

Köttfri måndag med citrondoftande (och -smakande) rotfruktsgratäng  och vitkålssallad...

Det har bakats kaka.

Och den blev smarrig!

Jag har köpt en födelsedagspresent åt mig själv i förskott:

Tjoho!

Asat värmepellets...

Handlat mat...

Klippt en långhårig make...

...och pysslat med växter.

Och det värsta är väl, att allt detta ovan bara är en BRÅKDEL av vad jag sysslat med de senaste dagarna.

Mitt liv som det ALLTID är.

Jag har inga problem med att somna på kvällarna, i alla fall.

Kan man ju säga.

I juni ska vi fira en student här hemma; nämligen sonen, vår förstfödde.

Satt igår och kollade igenom en massa gamla foton i jakt på en lämplig studentplakatsbild.

 Och vi har mååånga att välja mellan!

(Jag totalvägrar sitta-på-pottan-bilder, samt pinsamma snopp-bilder. Förstår inte riktigt varför man skulle vilja exponera sitt barn på ett plakat på det viset...???)

Med sonens medgivande, tänker jag nu visa lite vad vi har att välja mellan...jag har kastats bakåt i tiden, och tvingats inse att livet går ALLDELES för fort. För vart tog den här lilla killen vägen????

Bildkvalitén är inte den bästa, då jag fotograferat superblanka kort med min halvtaskiga digitalkamera...

Det lutar åt att bli någon av de här bilderna, som kommer att få pryda plakatet, i alla fall.

Min lille pussgurka.

Tänk - snart ska du ut i livet på egna ben.

Men jag vet att dina ben är stadiga, och att ditt hjärta är gott och själen vis.

Det kommer att gå hur bra som helst!

Avslutar med en av mina favoritbilder ur vårt familjealbum:

Hela familjen (jaja - jag står ju bakom kameran) samlad i skogen.

Bilden är tagen för 10(!) år sedan.

Älskar denna bild.

Suck.

Vilken underbar dag.

Kommentarer överflödiga.

Make your own story.

 Make it a beautiful one.

Visst är rött-vitt-svart en fin färgkombination, men den känns rätt begränsad ibland.

I vårt TV-rum har jag kört med varianter på temat en längre tid nu. Kombinerat med lite modernt allmoge-stuk.

Men nu är jag sugen på MER färg, här.

Kollade igenom mitt tygskåp, och konstaterade att DÄR finns det gott om färg och mönster!

Blev ofantligt sugen på att sy kuddar.

Testade lite olika kombinationer:

Alltså - jag kan ju inte frångå det svart-vit-röda HELT, tänkte jag. Det kan ju fortfarande få finnas där som en sorts gemensam nämnare...vet inte om båda tygerna ska få synas framtill, eller om en ska få bli framsida och en baksida?

Eller helt enkelt en hel kudde av vart och ett, d v s TVÅ olika kuddar?

En annan kombo:

Det högra tyget är bara en smal liten stuv - här är jag nog i så fall tvungen att låta det bli nån sorts mittremsa,

med det rödvitrandiga tyget på var sida om...?

Här är nog den mest galna mönster- och färgkombinationen.

Men samtidigt - frågan är ju om jag inte gör TVÅ separata kuddar, även här...?

Låt se - då blir det...FEM "nya" kuddar som måste sys!

Får se vad jag hinner/orkar idag...

Men jag lovar att ni ska få se resultatet så fort det är färdigt!

Måste ju bara nämna ett lite udda konstaterande jag gjorde igår:

Igår åt vi nämligen en wokmiddag bestående av bl a kassler, cous-cous och grönsaker.

Jag kom att fundera över de olika kilopriserna för vissa av ingredienserna i woken...

Kasslern köpte jag för 29 kronor kilot.

De s k sugar snapsen (150 g), köpte jag för 133 kronor kilot.

- Upponervända världen?

Avslutar med ytterligare ett konstaterande;

Igår kom stararna till oss!!!

Lärkan både hörde och såg jag i måndags...

DET ÄR VÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅR!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu ska jag sy en kudde.

Eller två.

...som ger mig måbravibbar i vardagen:

nya insynsskydd på toan...

...ett fång tulpaner på matbordet...

...blickfång vid middagslagandet...

...omochomblommande amaryllis...

...snygg pappersservett med mönster to die for...

...upphängt loppisfynd...

...ordning och reda i "linneskåpet" i sovrummet...

(fem sopsäckar senare!!!)

Vid alla dessa ställen tankar jag måbra-känsla.

Jag ser till att alltid omge mig med MÅNGA tankställen.

 ETT enda tankställe kan rädda min dag.

Tofsvipa - CHECK!

Tidigare än vanligt. För MIG, alltså.

Samlar vårtecken allt vad jag kan.

Ren överlevnadsinstinkt.

Överlevnadsinstinkt är detta också ett tecken på.

= Ett nysanerat sovrum.

Här hade det nämligen samlats en massa väntande projekt på golvet runtom hela sängen, och DETupplever jag som MYCKET stressande. 

Sovrummet ska vara en fristad, enligt mig. En fristad för själen.

Inga större synintryck. Dova färger. Ingen TV eller radio göre sig besvär här. Tyst och svalt. (Ingen värme!!!)

(Utesluter dock inte den mänskliga...) (eller djuriska, för den delen, efter att ha noterat ett visst djuriskt intrång i bilden...♥)

I den stora saneringsivern fick mina båda fikonträd flytta på sig, bort från sovrummet.

En våning ner. Till varmare breddgrader, liksom.

Det ena trädet hade vuxit lite VÄL konstigt, så jag tog fram sekatören och nipsade lite:

Hoppas jag inte gjort nåt dumt nu, bara.

Annars är resten av huset här en enda stor röra, tycker jag.

Operation Domino, kallar jag det.

Ordnar man fint i ett utrymme, flyttas allt bortstädat vidare till nästa - och då får man ju fixa fint där också...

och så håller det sedan på; i ett sorts evighetsspel.

Men jag tror jag gillar det spelet.

Det ger en ny energi, på något sätt.

Man tvingas omvärdera och flytta om.

 Både IRL, och i huvudet.

Ta t ex situationen upstairs hos oss.

Där har från början funnits två rum, samt ett badrum.

När maken och jag hade begåvats med TVÅ barn, delade vi det ena rummet på två.

 Ett till varje barn. Vi beslagtog det andra.

Barnen blev äldre. Nu är sonen 18; på det nittonde; dottern 16; på det sjuttonde...

För att komma in i sitt rum, har dottern varit tvungen att gå igenom storebroderns rum.

Storebrodern brukar ha dambesök. Inte kul.

För honom.

Snabb (desperat) lösning:

...vet inte om jag kan få er att förstå vad vi påbörjat, här...

Men - dörrhålet NÄRMAST kameran, har tidigare varit ingången till sonens rum.

Den vita dörren till höger är ingången till dotterns rum. Hon har alltså fått gå in i storebrors rum FÖRST, innan hon nått dörren till sitt EGET rum. INTE en bra tonårslösning.

Så maken försköt sonens dörr en bit IN i sonens eget rum, så han skulle få en EGEN ingång.

BRA - men hans rum känns numera som ett akvarium, enligt mig. Fattas liksom bara vattnet.

Ingen garderob. Säng direkt på golvet under snedtak...själv hade jag fått panik!

Men han är helnöjd. Han kan stänga dörren om sig. Ingen behöver gå igenom hans rum längre.

Hans egen lilla koja, liksom.(?)

Råsponten på väggen ska målas vit, dörrkarmar och golvlister ska på..sedan är alla är nöjda.

 - Och det är väl det viktigaste?

Överhuvudtaget råder det en väldigt konstig ordning (?) här hemma.

Toan på övervåningen har varit försedd med enbart ett tygdraperi som dörr, men efter en del tonårsprotester provade vi att hänga på dörren som tidigare varit dörren till sonens rum.

Den var för kort/låg. MEN - den var PERFEKT då, tyckte jag! Lite "vädringsutrymme" upptill, brukar väl vara en vanlig syn i a f bland offentliga toaletter??? NU är ju visserligen denna en högst PRIVAT toalett, men ändå...?

Dörren har genomgått en del, dock. Olika tapetseringar och målningar... och galgen på kroken har sonen tillverkat i slöjden i början på mellanstadiet - har lite svårt för att göra mig av med den. Och det forna draperiet hänger kvar.

Nästa steg i vår (min) planering, är nu att vi ska gå och "känna in" vad vi ska göra med dörren,,,vilken färg ska vi måla/tapetsera den i? Det får ta sin tid. Tror jag. Plötsliga infall är lika vanliga som de är välkomna.

Vi hade förresten köttfri måndag här igen.

Det blev potatissoppa med gratinerat fetaostbröd - smarrigt.

Sista utkiksposten inför sänggåendet, blev stjärnan i verkstadsfönstret.

Vill låta den stråla, oavsett säsong.

Helt enligt min egen livslånga säsong.

Lite snack, mycket verkstad...

Pantförberedelser inför veckohandlingen.

Menyplanerande och listskrivande...

Sanering & vädring av sovrumsinventarier...

...med nyfiken publik!

Hönsnödvändigheter.

Sortering av kökstextilier.

Snälla - om ni någon gång stöter på mig i färd med att handla diskhandduk - HINDRA mig!!!

Vår källare är inte BARA elände - den är bra att ha för allehanda projekt, som inte lämpar sig att utföra i bebodda utrymmen, eller under regniga dagar .

 Det är bl a HÄR jag oftast sprejar mina loppisfynd. Ovanpå frysboxen, för att vara exakt...

Ni kommer ihåg min senaste loppis-raid?

Nu har jag sprejat mig igenom alla fynden. Nästan. Jag skonar glasföremålen...

De lila ljusstakarna (danska, tydligen, enligt text på bottenplattorna), som jag köpte för hela 10 riksdaler (5 kr/st),

 har nu blivit röda och tjusiga,

...samt blivit placerade på hedersplats i ett av fönsterna ut mot gatan. Skitnöjd blev jag!

På tal om skit - vi har en riktig skithund.

En vrååålhungrig skithund.

Förutom att käka nåldynor, föredrar hon tydligen även värmeljuskoppar:

Under min lilla vårrunda i trädgården igår, upptäckte jag nämligen även denna.

Det var samma ljuskopp som blev över från min islykta som smälte.

Vårvindarna har antagligen tagit tag i den, och sedan har vår gräddbulle tagit över. Suck.

Men hon måste fått ont i munnen, eftersom hon lämnat den åt sitt öde. Och det tackar vi ju speciellt för...

Jag är konstigt funtad, ibland. (Ibland???)

När jag har som MEST att göra, med en massa måsten, hamnar jag ofta i projekt som INTE ingår i priolistan.

Totalt onödiga projekt, som inte bidrar till att få nåt vettigt gjort, eller avbockningar på att-göra-listan.

Igår t ex, satte jag mig ner mitt i skiten och började...

...eehhh...virka ett täcke till en förmodlligen frusen dalahäst...hur normalt på en skala...?

Ok, mer på att-göra-listan idag:

Umgänge med den här.

Vi trivs rätt bra ihop, men ännu mer när vi lämnat varann.

Lite roligare göromål:

Såpurskurning av skänk, samt hyllpappersbeklädning.

Sedan ska det förhoppningsvis sorteras in lite (mycket!) linne i skåpet; snyggt och prydligt.

Denna gång ska jag vara hård - allt som inte ANVÄNDS får åka till Röda Korset.

Minsann!

Tror jag.