En dag kvar att jobba innan jul.

Nu är det lördagkväll, och jag tänker dyka ner i soffan tillsammans med:

Hoppas jag inte somnar innan Downton Abbey, bara... 

De sista två veckorna innan jul händer liksom ALLT.

Julklappar inhandlas och slås in.

(Och popkorn äts?) 

Vår ytterdörrshund får säsongsenlig huvudbeklädnad. 

Topp(botten-?)noteringar görs. 

Julfest firas med bästa jobbet...

Bästa julkortet.

Ever.

Ljus tänds, och fler juldukar läggs på bord (och på alla övriga fria ytor också, för den delen...)

Fina, fina julkort börjar dimpa ner i brevlådan.

Detta var av det äldre slaget!

Från mamma & pappa, såklart. 

Vi har haft två bejublade julkonserter med kören.

Tillverkade ett eget halsband, speciellt för det.

Kasserat barnhalsband, lintråd och slaktat loppisfynd fick sätta livet till och förenas i något nytt!

Två före- och efter-bilder.

Gran inhandlades, monterades och togs in.

Julgransbelysning och julgranspynt saknades.

VAR hade vi lagt det???

Efter tre dygns letande fann vi pyntet - ovanpå garderoben i sovrummet.

Snyggt paketerat och förberett.

Nu har jag SKRIVIT på lådan. "Julgran" står det. Omutifallatt. Liksom.

Årets julpussel har klickats hem från nätet för endast 49 pix.

Julkaos i ett kökshörn.

Nyhet i ostdisken.

- Livsfarlig!

Riktig vinter (jul-)stämning har rått på skogsvägarna,

på vilka jag kör för att lämna dottern vid tåget några morgnar varje vecka.

Såhär såg det ut förra veckan, men sedan dess har plusgrader och regn hunnit besöka oss,

så nu är det inte alls lika vackert.

Men jag såg några snöflingor på väderleksrapporten tills på lördag, så jag håller tummarna...

Så skulle jag då foga samman årets pepparkakshus med napalm:

...och då blev det ju precis som väntat.

Suck.

Tappade en skorstensdel i det smälta sockret, och den omedelbara reflexen (no brain involved) sa mig att rädda den omedelbart. Så det gjorde jag.

Idiot.

Skorstensdelen smälte i hettan, och jag fick två förbaskat onda blåsor på mina fingertoppar.

Men efter det gick det rätt så bra.

(Fick baka ny skorsten...)

Lite torr och hård glasyr i år, bara. Tungspritsad, liksom. Fick krampkänning i "spritshanden".

(I-landsproblem i KUBIK)

Men vår tomtefamilj verkar trivas, i alla fall!

Jag har julat till det ännu mer här hemma.

Men nu är nog gränsen nådd, tror jag.

Nu fattas bara granen!

En ny julflagga har sett dagens ljus.

(Och snön har VRÄKT ner här under ett helt dygn!!!)

Höjer definitivt julstämningen.

Hönsen har fått massor med julhalm och extra snöskydd i form av plyfaskiva ute i hönsgården.

(Plus att jag skjutit fast byggplast på sektionerna närmast hönshuset, för att hålla borta snö och blåst!)

De har även fått en extra värmelampa inomhus; nu har de TVÅ.

Lyxhöns.

Men vi hade faktiskt 14 minusgrader ute häromdagen, och då låg temperaturen runt nollan inne i hönshuset,

trots (en) värmelampa. Men nu har de alltså två. Känns bra om det skulle bli ÄNNU kallare. Vill försöka hålla plusgrader åt dem hela vintern. De är ju så små - deras taniga små kroppar förmår inte alstra tillräckligt med egen värme...

För säkerhets skull installerade vi även en tempvakt åt dem förra vintern. Så fort temperaturen går under 8 plusgrader därinne, så går värmelampan igång. Blir det mer än 10 grader, slår den av.

Ljuset inne hos dem (en plåtlampa som hänger i taket), styr vi trådlöst inifrån.

- High-tech-höns!

(I-landshöns)

Ska fixa en julkrans till deras dörr också.

Så är hönslyckan total, liksom.

När det varit som kallast, har jag eldat i vår ytte-pytte kamin.

En av nackdelarna med den, är att man liksom inte kan SE elden - man ska stänga luckan

för att undvika onödig rök samt eldloppor.

Men jag fick en snilleblixt beträffande eldlopporna, så jag klippte till en liten bit av resterna från ett metallnät som vi använt till vår myggnätsdörr i somras, och tryckte in i dörrhålet till kaminen.

Voilá! NU kunde jag SE elden flamma och HÖRA den spraka!

(Skiter i eventuell rök - tycker faktiskt det SKA dofta lite, när man eldar i kaminen; ytterligare en dimension av mysfaktorn, liksom.)

Man kan få det att dofta ÄNNU mer - med hjälp av bl a kanel.

Jag hade kanelstänger kvar från julgrötskokandet förra året.

Krossade dem med en hammare, lade dem på en ugnssäker tallrik ovanpå kaminen...

...och en UNDERBAR doft spred sig!

Kan tänka mig att även lägga anisstjärnor och hela kryddnejlikor där.

(Blev inspirerad av en körkompis som hade gjort precis såhär,

när vi sjöng upp hemma hos henne inför en av våra konserter...)

Kryddnejlikor har förresten redan använts på annat håll:

Och fler lär det bli; lime & citron inräknat!

Mer doft:

- Hyacinter!

Jag har redan flera väntandes som back-up, när dessa gått hädan...

Julen SKA dofta!!!

Ni som följt mig genom åren, vet att jag brukar experimentera med egenklippt kakeldekor.

Denna jul är är det så, att det redan existerar en egenklippt kakeldekor i form av harlekinrutor.

Jag ville behålla dem, eftersom jag fortfarande är lite kär i dem - men då kan man ju

alltid lägga TILL någonting, eller hur?

Det blev små röda harlekinrutor som fick likna julstjärnor mittemellan allt det andra.

Rätt fint, faktiskt.

Jag har ju inte varit helt själv med allt pyntande - Lykke Li och Jocke Berg har ju hjälpt till:

Här talar de precis om var jag ska hänga nästa julpynt i trollpilsgrenen över matbordet..

...sedan var det nog dags att lägga av när t om den oskyldiga diskmedelsflaskan fick en släng av röd vinyl.

Lugn, kära du.

Det räcker nu.

Kanske...

...mer än att jag är SÅ HIMLA IMPONERAD och RÖRD av hur mycket vackert som kan komma från min dotter.

Detta är en låt som hon skrivit, tonsatt, spelat in och gjort video till. Alldeles själv. Uppe på sitt rum.

Blott 17 år gammal.

Musik och skapande är hennes liv. Och hennes liv har inte alltid varit så lätt. Tro mig.

Och jag tycker det hörs här.

Så mycket känsla som fullkomligt vibrerar ut från varenda ton och bokstav,

kan inte frambringas utan erfarenhet från livet självt.

Living it the hard way.

Önskar SÅ att hon någon dag kommer att inse hur fantastiskt mycket hon har att ge.

Hur begåvad hon är.

Och att hon kunde få vara trygg med det.

Amen.

För varje dag som går, kommer vi ett steg närmre julen.

Min gräddbulle och jag.

När det bara är hon och jag hemma, tar vi allt i vår egen takt, och gör vad vi känner för.

Hon väljer ofta att sitta på favoritplatsen UPPE på soffkanten och titta ut genom fönstret,

medan jag far rundor och försöker genomföra alla de idéer och infall som samlats i mitt arma huvud.

Jag vill ju så ofantligt mycket.

Hela tiden.

Jag hittade t ex en ritning av ett pepparkakshus på nätet, som jag bara kände att DET måste jag ju bygga:

Sagt och gjort.

Men i skrivande stund har jag inte hunnit längre än hit...bävar för hopsättningen.

MÅNGA SKEVA delar ska fogas samman!

Med napalm (smält socker), känns det som.

Jag har stått med huvudet ner i lådor som jag glömt fanns.

En del textila fynd har därmed gjorts:

Något av det här ska bli till fasadflagga, och resten ska nog fästas på väggar...

Hittade bl a en fin gammal duk...

...samt två kuddar.

Köksfönstret har fått nya julgardiner, sydda av två bordslöpare:

Juligt i kubik.

Julkorten börjar så smått ta form:

...och så har ännu en dag passerat.

Alldeles för fort.

Jag hade ju MER som jag ville hinna göra...

I denna mörka tid är det tillförandet av LJUS som gäller.

Och jag jobbar på det allt vad jag kan!

Bit för bit växer det fram.

Ljusslingor, stjärnor, ljusstakar och julerött.

Ljus i ALLA former:

Storasyster och jag har varit på vår årligt återkommande ljusstöparkväll hemma hos mamma och pappa.

Det är en dag fylld av värme, skratt, julmusik, god mat, godis, glögg och förtroliga samtal.

Och ljusstöpning, givetvis. Vi gjuter en del ljus också; i allehanda kärl.

Mamma och pappa ordnar, donar och förbereder så fint varje år inför den här kvällen.

Vi blir så väl omhändertagna - nästan som om man vore på ett spa, eller nåt!

Ett själsligt spa, liksom.

Hemma har julkarusellen precis börjat, och ett lussebak stod överst på listan.

Men i ett hem som vårt, där vare sig saffran eller russin göre sig besvär, fick lussebaket ta sig en lite annorlunda form.

I degen finns istället gul karamellfärg, kardemumma och vaniljsocker. Mumma.

Tidsbrist uteslöt rullandet av lussekatter, så först prövades utkavling och utstansning medelst pepparkaksformar.

Gick sådär. Lite för varm ugn, tror jag. Övergick till utkavling av deg medelst dricksglasutstansade varianten.

Med pärlsocker ovanpå.

Annars är det rätt lugnt här för tillfället.

Ser framemot mina kvällar i soffhörnet tillsammans med gräddbulle och varierande stick- och virkprojekt.

Min soffhörnsutsikt - från två vinklar.

Intresseklubben antecknar.

Happy första advent, på er alla!

...blev det plötsligt på det rutinmässiga läkarbesöket:

"Pricken" på min axel som uppstått ur tomma intet för ca 2 år sedan blev granskad av utbildade ögon.

Vi tar bort den.

Nu.

Sade läkaren.

Och jag nickade med ödmjuk förskräckelse.

Och nu inväntar jag ett brev från de utbildade ögonen.

Hoppas på goda besked.

Inte på LIKA blodigt allvar sker alla dessa bokstavsutbyten och bokstavskonstellationer, mig och mina vänner emellan.

Har ju nämnt innan, hur frälst jag är på bokstäver, ord, språk och pussel.

Korsord, Betapet och Wordfeud har blivit mina lingvistiska oaser i tillvaron.

Total fokusering, kreativitet och intellektuell stimulans.

Aha-upplevelser och ny kunskap samlas, koncentreras och blir till god energi.

God energi får jag även av skapande.

Fort ska det gå. Idé ska bli till produkt. Från hjärna till hand. ASAP.

Slutprodukten KAN därför bli lidande.Osnygga genvägar utnyttjas i brist på tid OCH tålamod.

Men ibland blir det bra.

Min senaste husflagga blev ett lyckokast. Enligt mig själv.

Fina fåglar mot grafiskt randig bakgrund.

"Baksidan" tillverkades av resterna från mitt senast lampskärms-projekt.

Restgarn blev till fransar.

= en novemberflagga som sätter lite ljus på tillvaron. Enligt mig.

Mitt i skapandet av sjal, pulsvärmare och bolero, fick jag för mig att virka en matta till lilltoan.

Den är färdig nu. Härligt och tillfredsställande kreativitetsprojekt!

Julkortsidéerna flödar fritt. Testar och funderar...kul!

Nej.

Provar nog nåt annat. 

Hmmm...

Dottern och jag har haft några fantastiska dagar tillsammans i London.

Resan var egentligen dotterns julklapp förra julen,

men allehanda omständigheter har gjort att det dröjt tills nu för någon vecka sedan, innan vi kom iväg.

Målet för resan var först och främst besöket på Warner Bros Studios utanför London, var man samlat ALLT som tillhört inspelningarna av alla Harry Potterfilmerna.

Dottern är nämligen en Harry Potter-nörd. Av HÖGSTA rang.

Och när jag säger att man samlat ALLT från filminspelningarna, så menar jag verkligen ALLT.

På bilden ovan poserar dottern framför en av bussarna som tog oss till Warner Bros Studios.

Vi fick titta på och vandra runt bland alla kläder,

rekvisita, masker, skisser, scenografi, modeller, specialeffekter...you name it!

Här GÅR VI PÅ RIKTIGT genom Diagon Alley!

Dottern hänger utanför Ollivanders, som bl a saluför alla magiska trollspön...

Här är vi inne i The Great Hall. Magiskt är ett understatement!!!

Medan vi köade för att komma in, passerade vi Harry's krypin under trappan på Privet Drive:

SÅÅÅ mycket att se och utforska! En helt SANSLÖS upplevelse!

Hogwarts.

Modellen som använts i ALLA filmer. En MASTODONT-modell som fyllde en hel sal.

Tog sju månader för 40 personer att bygga. Respekt, liksom.

Jag är SÅ imponerad av allt arbete bakom filmerna som jag fått beskåda. Så många fantastiska konstnärer som gett sitt yttersta för att ge filmerna precis rätt känsla. Och alla tekniker.

Vilken upplevelse det måste ha varit att få vara med om detta filmäventyr - för ALLA inblandade!

Vi bodde på ett lågbudgethotell i Covent Garden. Mitt i smeten bland teatrar, shopping och restauranger.

Högst upp, på fjärde våningen. Utan hiss. Men med heltäckningsmattebeklädda trappor; vi var ju i England.

Dottern hann pricka av alla sina favoritshoppingmål såsom TopShop, Urban Outfitters, Victoria's Secret, Doc Marten's...

Världens snällaste kusin A, som för övrigt bor och jobbar i London sedan många år tillbaka, mötte upp och visade oss allt vi inte fick missa - TACK, A!!! ♥

Det fanns EN turistattraktion som vi kände oss tvungna att pricka in:

Big B himself. Här sedd underifrån, precis där man kommer ut från en av Underground-stationerna (Westminster).

Mäktigt!

Väl hemkomna har verkligheten hunnit ifatt oss. Med stor kraft. Agendan har varit full vareviga dag!

Men dottern och jag har ännu ett gemensamt projekt att se fram emot:

Vi ska göra om hennes rum till något helt annat än vad det är just nu.

Vi har börjat skaffa in "rätt rekvisita" lite sådär pö om pö.

Säng från Blocket som ska målas svart, coola väggdekorationer, dekadenta lampor...det blir en kul resa.

Under tiden försöker jag hinna få till små stunder av eget skapande...

...och ingen vet vart det bär.

Inte ens jag själv.